Så kan hälsodata skapa nytta

Hur kan hälsodata delas och användas för att skapa största möjliga nytta för patienterna? Det är grundfrågan i det Vinnova-finansierade projektet ValCuria som East Sweden Medtech är en av parterna bakom.
 – Det finns så otroligt mycket potential i den data som finns lagrad, säger Karin Stacke på Sectra, som samordnar projektet.

Hälsodata är hårdvaluta i dag, men det finns många hinder på vägen innan hälsodata kan bli till innovationer som skapar nytta för vården. Syftet med ValCuria är att förbättra datadriven hälso- och sjukvård och få till en effektiv vidareanvändning av vårddata, något som kan skapa nya affärsmöjligheter och framför allt en ökad patientnytta.

ValCuria är ett samarbetsprojekt mellan Sectra, Region Östergötland, Linköpings universitet och East Sweden Medtech, där Sectra är ledande projektpart. Projektet innehåller flera delar, som policyutveckling, affärsutveckling och metodutveckling.

– Policydelarna handlar om hur vi kan hjälpa medarbetarna att göra rätt, säger Karin Stacke. En del är vilka förutsättningar det finns legalt att hantera data. Men bara för att man får dela är det inte säkert att man ska dela, och där har Region Östergötland behov av att slå fast när man delar data och med vem.

– Målet med policydelen är att skapa en färdig mall med ett bra case och utgå från det. Vi vill att det ska bli så konkret dom möjligt. Så vi hoppas att vi ska få ut konkreta och användbara policyer.

En annan viktig del i projektet handlar om affärsutveckling, hur man kan bygga innovativa tjänster och förädla den hälsodata som finns.

– Det finns så mycket värdeskapande applikationer, produkter och tjänster som skulle kunna utvecklas för patienter och vårdgivare, så mycket potential i all data som lagras och som inte kommer till användning, säger Karin Stacke.

– Samtidigt är det givetvis oerhört viktigt att hantera data på ett ansvarsfullt sätt med patientintegriteten i åtanke.

Den tredje delen i projektet handlar om metodutveckling, Mycket av dagens hälsodata är inte gjord för att analyseras, exempelvis eftersom information står i fritext.

– Vi har ett delprojekt där vi ser om det går att automatisera klassificeringen av remisser och svar från radiologer med AI och textanalys, berättar Karin Stacke.

ValCuria är ett samarbetsprojekt mellan industrin, akademin och hälso- och sjukvården och just det ser Karin Stacke som avgörande för att projektet ska lyckas.

– Östergötland är en föregångare när det gäller att hitta bra initiativ och mötesplatser. East Sweden Medtech är en sådan plats. Om vi kan få till gemensamma ytor där vi träffas, diskuterar och förstår varandras behov så kan vi bygga bättre verktyg och stärka vården.

– Från industrin vill vi bygga bra verktyg och ge bättre vård. Därför är samverkan väldigt värdefull. Det här är inget som någon part kan göra på egen hand, vi behöver varandra.

AI-modell förutspår biologisk ålder

Forskarna Mika Gustafsson och Maria Lerm har skapat en AI-modell som gör det möjligt att förutspå den biologiska åldern hos en person. Deras bolag PredictMe är en av parterna i det fokusområdesprojekt för datadriven hälsa, vård och omsorg som East Sweden Medtech är med och driver.

Fokusområdesprojektet för datadriven hälsa, vård och omsorg handlar om att öka kunskapen kring sekundäranvändning och evidensgenerering baserat på befintliga hälsodata. Syftet med projektet är att hitta konkreta vägar framåt när det gäller legala, regulatoriska och organisatoriska frågor kring sekundäranvändning av hälsodata för att utveckla exempelvis digitala informationssystem och beslutsstöd.

PredictMe är ett bolag som verkar inom det området. Enkelt förklarat är idén bakom PredictMe att träna algoritmer på biologiska data som redan finns i publika databaser eller som skapas i forskningsprojekt där data genereras både i vården och i parallella forskningsanalyser. Systemet använder maskininlärning för att identifiera markörer som reglerar gener och som förändras vid olika sjukdomstillstånd eller åldrande. Modellen kan sedan användas för att förutsäga allt från biologisk ålder till olika diagnoser och sjukdomstillstånd.

– Vi börjar med nästan en miljon data som vi beskriver med 128 variabler, och de tillsammans förklarar det mesta man kan förklara med den här typen av data, förklarar Mika Gustafsson. Med dem kan vi sedan förutspå en massa saker, exempelvis en persons biologiska ålder.

– Det finns redan i dag ganska tydliga användningsområden för biologisk ålder, säger Maria Lerm. Ett exempel är när man gör extremt dyra och komplicerade behandlingar. Då kan det vara så att komplikationerna blir för svåra om patienten har en hög biologisk ålder. En annan insikt som har kommit alltmer på senare tid, är att accelererad biologisk ålder kan vara ett tecken på att en patient har fel läkemedel eller en allvarlig oupptäckt sjukdom.

Mika Gustafsson är fysiker i grunden och professor i translationell bioinformatik. Maria Lerm är biolog och professor i medicinsk mikrobiologi. Båda har genom åren inriktat sig på epigenetik i sin forskning och när deras vägar korsades blev det starten för PredictMe.

– Jag och min forskargrupp studerade hur vi kunde hitta bättre metoder för att mäta biologiska data, säger Mika Gustafsson. Vi jobbade bland annat med epigenetik och DNA-metylering, men jag kände att jag som fysiker inte kom hela vägen för att hitta biomarkörer som faktiskt kunde användas i sjukvården.

– För att göra det insåg jag att jag behövde ett företag. Det var bara så vi kunde komma vidare från publikation till kommersialisering och våra kunskaper kunde komma till nytta.

Maria Lerm har sin bakgrund inom biomedicin, och har disputerat inom infektionsmedicin. När hon hittade indikationer på att cellerna och immunförsvaret har ett minne, till skillnad från vad som tidigare var trott, blev hon intresserad av epigenetik inom infektionsområdet.

– Jag och Mika skrev en gemensam publikation där vi kunde förutspå responsen på ett vaccin bara genom att studera en persons DNA, berättar Maria. När pandemin kom, började vi forska på epigenetik kopplat till covid. Vi var ganska unika i det, och fick ett stort forskningsanslag från Hjärt-Lung-fonden som har lett till att vi har börjat jobba ännu närmre.

– Vid sidan om min forskning hade jag insett samma sak som Mika. För att ta forskningen från labbet till praktisk användning behövde jag starta ett företag. Så jag hade egentligen ett företag när Mikas team kom in och vi skapade PredictMe tillsammans.

I dag testas och används PredictMe:s modell i flera olika forskningsstudier och projekt, bland annat Maria Lerms studie PULMO, som undersöker epigenetiska markörer i DNA hos personer med lungsjukdomar och post-covid. De som ingår i studien får lämna tre extra prover förutom de prover som tas inom vården. Analysdata från dessa prover används för att träna algoritmen så den kan förutse vilken lungsjukdom en person har bara genom ett enkelt DNA-prov.

– Det handlar mycket om att vi ska dela med oss av våra erfarenheter som företag och vad det betyder för framtiden om vi kan ta del av patientdata för att utveckla lösningar som kommer patienterna till del, säger Maria Lerm.

Theresias innovation ett steg närmare verklighet

Med hjälp av East Sweden Medtech har forskaren Theresia Arbring Sjöström vid Linköpings universitet tagit ytterligare steg för att hennes bioelektroniska läkemedelspump ska kunna börja användas inom sjukvården.

Theresia Arbring Sjöström är postdoktor i gruppen organisk bioelektronik vid Linköpings universitet, där hon forskar på material som är bra på att transportera läkemedel och material som kan utvecklas mot implanterbara läkemedelspumpar, där elektriska fält används för att slå av och på läkemedelsleveransen efter behov. Något som gör det möjligt att styra läkemedlet till exakt rätt ställe i kroppen med rätt timing. På så sätt kan mycket potenta läkemedel användas utan att riskera att de sprids i hela kroppen och ger svåra biverkningar.

– Vi har testat tekniken, som vi kallar för Iontronics, på tumörmodeller och vi ser en väldigt god effekt när vi har en kontinuerlig leverans under flera dagar. Eftersom dosen som levereras med Iontronics är väldigt lokalt applicerad, blir den totala dosen fortfarande väldigt låg. Detta test jämför vi också med mindre lyckade experiment där en matchande eller högre dos ges en gång om dagen.

– Men vi behövde också få en djupare förståelse av nyttan med tekniken. Därför behövde vi skapa oss en bild av möjligheterna och svårigheterna med lokal läkemedelsbehandling vid behandling av solida tumörer.

För att få en djupare insikt i den faktiska nyttan och de kliniska behoven vände sig Theresia Arbring Sjöström till East Sweden Medtech, som kunde koppla ihop forskningsprojektet med rätt personer i vården. Det resulterade i ett antal möten med personer i klinisk verksamhet, som hade djup kunskap inom de områden som har betydelse för Iontronics materialforskning.

– Samarbetet mellan mig som forskare och East Sweden Medtech har varit mycket värdefullt, säger Theresia. Jag har fått hjälp med att bolla idéer kring kommersialisering, och designa en förstudie för att testa idéerna. Mötena som East Sweden Medtech har möjliggjort, har gett mig ovärderlig input, både för min forskning och för att utveckla nyttiggörandet av forskningen.

– Jag vill rikta ett stort tack till de som ställde upp – Anders Vikström, överläkare vid Lungmedicinska kliniken, Per Sandström och Oliver Gimm, båda överläkare vid Kirurgiska kliniken, Jan Hillman, överläkare vid Neurokirurgiska kliniken samt Petr Vorel och Aysun Erbahceci Salik, specialistläkare respektive ST-läkare vid Röntgenkliniken.

Per opererar med robotens armar

East Sweden Medtechs studiebesök på Linköpings universitetssjukhus gav en nära bild av hur robotkirurgin fungerar på anopiva.
– För att vara den tydliga länken mellan vården, forskningen och innovatörerna behöver vi ha insikt i vårdens behov och det här var en mycket givande dag, säger Terese Källberg, ESMT:s verksamhetsledare.

Det pågår ett koncentrerat arbete kring patienten som ligger nedsövd på bordet i operationssalen. Kvinnan, som är i 60-årsåldern, ska få en tumör bortplockad av roboten Da Vincis armar. Tumören sitter på ena njuren och med hjälp av tekniken kan överläkare Per Skoglund vända och vrida på njuren och därmed komma åt tumören på ett mycket enklare och samtidigt mycket mer avancerat sätt än vid öppen kirurgi.

– Bortsett från kostnaderna så finns det egentligen bara fördelar med robotkirurgi, säger Per. Inte minst för patienten som upplever ett betydligt mindre ingrepp och därmed återhämtar sig snabbare och kan lämna sjukhuset efter bara något dygn. Ofta med endast panodil som smärtlindring, istället för starkare preparat.

Vårdtiden efter njurkirurgi har halverats tack vare tekniken, och den snabbare återhämtningen medför kortare sjukskrivning för patienten. Ytterligare en fördel är att det är möjligt att göra kirurgiska ingrepp längre upp i åldrarna.

– Det minskade operationstraumat innebär att vi nu även kan operera patienter som har mindre resurser att klara stora operationer, säger Per.

Till anopiva (anestesi-operation-intensivvård) kom den första roboten 2007 och US i Linköping var då fjärde sjukhus i Sverige att få tillgång till tekniken. Idag görs närmare 95 procent av den urologiska kirurgin med hjälp av robotarna.

Opererar via 3D-bild

Per tar av sig träskorna och sätter sig i själva styrhytten. Han lutar sig över en liten skärm där han i en tydlig 3D-bild ser den del av magen som han ska operera. Med händer och fötter styr han roboten och pratar samtidigt i mikrofon med teamet som arbetar kring patienten.
På tv-skärmar i operationssalen kan personalen följa allt som sker.

Ingreppet går på det antalet minuter som Per planerat. Fort och effektivt. Möjligheterna med tekniken är nära nog oändliga, ändå står salen intill tom, med en sysslolös robot.
Klinikens behov handlar om personalresurser.

– Det är dels en personalfråga, dels en planeringsfråga, menar Per Skoglund. Just nu används inte utrustningen fullt ut. I de bästa av världar skulle vi ha mer ”flygplanstänk” vilket innebär att roboten står stilla så lite som möjligt, men det fungerar inte med personalsituationen som råder.

Till detta ska också vägas att fler kliniker vill ha mer tid för robotkirurgi. Kirurgiska kliniken och gynekologiska kliniken är två exempel.

Smidigare i varje steg

För att hitta en lösning på sjuksköterskebristen startade anestesimottagningen på anopiva ett projekt efter nyår som innebär att rutinerna vid operationer av prostatacancer, radikal prostatektomi, har slimmats.

– Arbetet går smidigare i varje steg, berättar Sara Loumala, anestesisjuksköterska. Alla vet exakt vad de ska göra och var i rummet de ska stå under en operation. Vi har därmed förkortad tiden från det vi kallar kniv i, till kniv ur. Dessutom går förberedelserna inför en operation fortare. Det här har fört med sig att vi kan operera tre patienter om dagen, istället för två, och att vårdköerna har minskat rejält.

Ett tydligt exempel på när behov föder lösningar.

– Det är väldigt nyttigt för oss att komma ut och se hur de anställdas vardag ser ut, säger Anders Brodin, East Sweden Medtechs projektledare. Ju mer vi lär oss desto lättare blir det att förstå verksamheten och det har vi stor nytta av i möten och intervjuer med vårdpersonalen.

Nära bild av vården

Studiebesöket fortsatte med rundvandring på olika avdelningar, bland annat intermediärvårdsavdelningen CIMA. Där berättade intensivvårdssjuksköterskan Katarina Solnevik om den nystartade avdelningen som tar emot patienter som inte behöver vård på intensiven, men som inte är redo att flyttas till en vårdavdelning.

– Syftet med den här dagen var att skapa en verksamhetsnära bild av vården och få en djupare insikt i olika behov där vi från ESMT kan vara med och stötta, avslutar Annika Bergström, projektledare.

Kräm som kan hjälpa läkning

Professor Srinivas Uppugunduri har varit intresserad av kroppens läkeprocess ända sedan han startade sin forskningsbana. Nu får han 50 000 kronor från VFN-programmet för att göra tester med en egenframtagen kräm som kan dämpa inflammationer i huden.

Srinivas Uppugunduri arbetar till vardags på Regionalt cancercentrum, Sydöst, i Region Östergötland, där han är verksamhetschef. Han har disputerat i klinisk kemi och är adjungerad professor vid Linköpings universitet. Genom sin forskning har han upptäckt substanser som har både antiinflammatorisk och återfuktande verkan.

Varför har du valt just det här området?

– Tänk dig att du får ett sår i fingret. Det första som händer är att dina vita blodkroppar tar sig till såret och börjar tackla det. Men hur vet de vita blodkropparna exakt vart de ska?

– Jag brukar säga att immunförsvaret är så nära religion man kan komma. Det är fantastiskt! Kroppen tar hand om småskador och ofta märker du inte ens att du har problem. Men det händer att systemet inte fungerar och då kan det istället bli stora problem. I de fallen kan de vita blodkropparna behöva hjälp att dirigeras rätt och det vill jag vara med och säkerställa.

Berätta mer om din forskning?

– Från början tog jag celler från navelsträngen hos nyfödda barn. Jag odlade cellerna vidare och tittade på bindningen av vita blodkroppar. Där upptäckte jag substanserna som kan både lindra och läka inflammationer och samtidigt återfukta huden.

Vad ska du använda VFN-pengarna till?

– Jag vill testa krämen i tre olika grupper; en grupp som har problem med eksem, en som behandlas för solskador, en som har brännskador efter tatuering, eller irritation eller inflammation i huden efter strålterapi.

– Just strålterapin som cancerpatienter får kan orsaka inflammation, och jag vill gärna dela ut gratis prover till den patientgruppen så att de kan använda krämen och återkomma med feedback.

Vilka behov i vården möter din forskning, och vilken är nyttan för patienterna?

– Det finns krämer i vården, men de innehåller steroider vilket gör att de slår alldeles för brett. Vår kräm innehåller helt ofarliga substanser och patienterna kan därmed använda dem under långa perioder.

Fotnot: VFN står för Verifiering för nyttiggörande och är ett program vid Linköpings universitet för aktiviteter som ska bidra till att forskningsresultat skapar nytta. East Sweden Medtech finansierar fyra av VFN-projekten.

Johan hjälper patienter med trångest

En stor del av de patienter som undersöks med magnetkamera upplever obehag. Det kan kallas för trångest. Röntgensjuksköterskan och forskaren Johan Kihlberg undersöker om internetbaserad KBT kan vara till hjälp. Nu får han 50 000 kronor från VFN-programmet för att göra en studie.

Johan Kihlberg är sjuksköterska i grunden och har vidareutbildat sig till röntgensjuksköterska. Han arbetar vid röntgenkliniken på Linköpings Universitetssjukhus.

Varför har du valt just det här området?

– Just inom röntgen möts teknik, medicin och omvårdnad, och utvecklingen inom varje del påverkar de andra delarna. Som forskande röntgensjuksköterska får jag möjligheten att jobba med oerhört kompetenta ingenjörer och fysiker och med läkare, psykologer, fysiologer och sjuksköterskor. Det är mycket inspirerande, roligt och lärorikt.

Berätta mer om din forskning?

– Nästan en tredjedel av patienterna som behöver göra en undersökning i magnetkamera (MR) upplever ett obehag. Det finns olika anledningar till obehaget som vi kan kalla för trångest. För en del patienter är trångesten så stor att de behöver sövas. Tekniska utvecklingar har gett större patientutrymme och snabbare bildtagningar, men det räcker inte.

– Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat sig vara effektiv vid till exempel rädsla för tandläkarundersökningar. En mer tillgänglig metod är internetbaserad KBT (iKBT) som har haft goda resultat vid olika fobier och depressioner. Målet i denna studie är att utvärdera en anpassad iKBT för patienter som har svårt att utföra MR-undersökningar.

Vad ska du använda VFN-pengarna till?

– De ska användas när vi gör en kartläggning av hur vanligt det är med MR-trångest i Sydöstra sjukvårdsregionen. Därefter kommer vi att anpassa iKBT för MR-trångest och göra en randomiserad kontrollerad studie med personer som upplevt MR-trångest.

Vilka behov i vården möter din forskning, och vilken är nyttan för patienterna?

– Patienter som upplever trångest kan få hjälp att genomföra MR-undersökningen. De kan även bli hjälpta med liknande situationer i livet, till exempel andra medicinska undersökningar som datortomografi eller scintigrafi. De som lider svårast av trångest kanske även kan bli hjälpta med mer alldagliga situationer som att åka hiss.

Fotnot:
VFN står för Verifiering för nyttiggörande och är ett program vid Linköpings universitet för aktiviteter som ska bidra till att forskningsresultat skapar nytta. East Sweden Medtech finansierar fyra av VFN-projekten.

Antibiotika som styr mot infektionsområdet

Forskaren Baris Ata Borsas nya teknik producerar antibiotika som på ett unikt sätt dödar patogener i kroppen som orsakar infektion.

– Med den här tekniken kan vi erbjuda en säkrare behandling med mindre biverkningar för patienter med cancer eller svåra infektioner, säger han.

Baris Ata Borsa är klinisk mikrobiolog och har arbetat på olika sjukhus som specialist i mer än tio år innan han kom till Sverige för att ta del i ett läkemedelsutvecklingsprojekt. Nu får han 50 000 kronor från VFN-programmet för att undersöka möjligheterna att skapa ett företag kring sin plattform för utveckling av läkemedel.

Varför har du valt det här området?

– Sedan början av min karriär har jag varit intresserad av antimikrobiell resistens (AMR). Multi-läkemedelsresistenta patogener är ett av de mest kritiska hoten mot människan i dag. Det är en utmaning som måste tacklas, och jag bestämde mig för att vara en del av kampen.

Berätta om din forskning?

– Min forskning handlar om att utveckla innovativa antimikrobiella medel för att bekämpa AMR. Det är oerhört viktigt eftersom 4,95 miljoner människor under 2019 dog av sjukdomar där bakteriell AMR spelade en roll. Av dessa var 1,27 miljoner ett direkt resultat av AMR. Om situationen lämnas obevakad, beräknas att tio miljoner människor kan dö varje år till följd av AMR omkring år 2050.

– I mitt projekt utvecklar vi en plattformsteknik som producerar antibiotika som riktas mot patogener som orsakar sjukdom. Det innebär att antibiotikan cirkulerar i kroppen som en GPS och letar efter patogenen, utan att skada några andra bakterier eller patientens kropp. När antibiotikan når infektionsområdet kommer de att aktiveras för att döda patogenen och behandla infektionen.

Vad ska du använda pengarna till?

– Vi behöver hitta en väg för att komma ut på marknaden och bidraget kommer att användas för att undersöka hur vi kan skapa ett företag kring vår teknik.

Vilka behov i vården möter din forskning, och vilken är nyttan för patienterna?

– Vår plattform har potential att göra stor förändring i behandlingen av infektionssjukdomar och cancer. Om vi lyckas, tack vare vår riktade behandlingsstrategi, kommer patienter med läkemedelsresistenta infektionssjukdomar få en ny chans och cancerpatienter kommer att behandlas på ett säkrare sätt, med mindre biverkningar.

Fotnot:
VFN står för Verifiering för nyttiggörande och är ett program vid Linköpings universitet för aktiviteter som ska bidra till att forskningsresultat skapar nytta. East Sweden Medtech finansierar fyra av VFN-projekten.

Sallam forskar om sårläkning

Hudskador är utmanande, inte bara för att de orsakar smärta, utan också för att de är psykologiskt påfrestande.
Doktoranden Sallam Abdallah vill förstå sårläkningsprocessen med hjälp av stamcellsbaserad terapi. Nu får hon 50 000 kronor av VFN-programmet för att fortsätta sin forskning.

Sallam Abdallah tog sin magisterexamen i biologi vid The Hashemite University i Jordanien. Därefter arbetade hon som forskningsassistent i Human Genetics and Stem Cell-gruppen vid University of Sharjah, Förenade Arabemiraten, innan hon inledde sin forskarutbildning 2021 vid Linköpings universitet.

Varför har du valt just det här området?
– Stamcellers förmåga att utvecklas till olika celltyper kan hjälpa till att avslöja mysterierna kring regenerering och reparation i människokroppen. Jag är oerhört glad över detta projekt eftersom mina vetenskapliga forskningsintressen ligger inom stamceller och translationell forskning.

– Linköpings universitet är en mycket aktiv forsknings- och utbildningsmiljö, med ett världsomspännande rykte och stor potential. Jag är imponerad av det nära samarbetet mellan universitetet och universitetssjukhuset där våra forskningsrön sträcker sig utanför gränserna för forskningslabb och vetenskapliga uppsatser och tillämpas kliniskt.

Berätta om din forskning?
– Stamceller utvunna ur fettvävnad kan transformeras till olika celltyper. Det innebär att de kan vara till stor nytta i läkningsprocessen av sår.

– Att undersöka effekten av epigenetiska modifieringar på fetthärledda stamceller i kombination med tredimensionell struktur kommer att hjälpa oss att övervinna de hinder som finns i behandlingen av hudsjukdomar och kring sårläkning och brännskador.

Vad ska du använda pengarna till?
– Vi vill bygga en portal där kunskap översätts till verkliga tillämpningar. Genom multidisciplinär forskning för vi samman akademin, industrin och hälso- och sjukvården.

– Dessutom kommer vi att undersöka möjligheten att integrera vanligt använda biomaterial för kliniska förband med vår intervention, det skulle kunna förbättra läkningsprocessen betydligt.

Vilka behov i vården möter din forskning, och vilken är nyttan för patienterna?
– Vi vill minska risken att patienter drabbas av komplikationer under läkningsprocessen. Därmed hoppas vi att behovet av långa vistelser på vårdinrättningar minskar drastiskt.

– Även kirurger och sjuksköterskor som i dag lägger mycket tid och arbete på kirurgisk terapi och hudtransplantationer kommer att dra nytta av våra resultat. Dessutom kan vårt arbete få socioekonomiska fördelar, i och med att kostnaderna för att behandla svårläkta sår förutspås minska.

Fotnot:
VFN står för Verifiering för nyttiggörande och är ett program vid Linköpings universitet för aktiviteter som ska bidra till att forskningsresultat skapar nytta. East Sweden Medtech finansierar fyra av VFN-projekten.

Fyra projekt får VFN-medel

East Sweden Medtech har utsett fyra projekt som får så kallade VFN-medel om 50 000 kronor. De fyra forskare som har utsetts är Sallam Abdallah, Srinivas Uppugunduri, Johan Kihlberg och Baris Ata Borsa.

VFN står för Verifiering för nyttiggörande och är ett program vid Linköpings universitet för aktiviteter som ska bidra till att forskningsresultat skapar nytta. East Sweden Medtech finansierar fyra av VFN-projekten och nu är det klart vilka dessa projekt blir.

Vorinostat intervention for efficient wound healing 
Sallam Abdallah får medel för att, i samverkan med Brännskadecentrum vid Universitetssjukhuset i Linköping, undersöka effekten av vorinostatintervention för att utvärdera läkningsprocessen av sår under fysiologiska förhållanden, i en hudsårmodell.

Introduktion av UppuCare hudkräm i vårdförlopp med strålade bröstcancerpatienter och förberedelser av jämförande studier med existerande behandlingar
Srinivas Uppugunduri får medel för att testa en ny egenframtagen hudkräm för bröstcancerpatienter för att undersöka om den kan dämpa hudirritation/inflammation efter strålning, lindra hudirritation efter tatueringar och lindra eksem eller eksemliknade utslag på grund av torr eller skadad hud.

Tightxiety in MRI
Johan Kihlberg får medel för att skapa kontakter och samarbete med MR-enheterna i Sydöstra sjukvårdsregionen för att kunna implementera ett internetbaserat KBT-verktyg för patienter som har problem med trånga utrymmen i samband med MR-undersökningar.

Business development for targeted antimicrobials
Baris Ata Borsa får medel för att undersöka vad som behövs för att kommersialisera sin läkemedelsutvecklingsplattform genom att få professionell rådgivning om affärsutveckling inom läkemedel och marknadsverifiering inom antimikrobiella terapier.

Robot kan effektivisera på patologen

Enhetschefen för Klinisk patologi, Tommy Svenblad, har en önskelista på hur verksamheten kan effektiviseras. Han kontaktade East Sweden Medtech med en av sina idéer. Nu undersöker en grupp studenter på Linköpings universitet om en robot kan programmeras för att plocka om mikroskopglas.

– I dag får vi plocka om mikroskopglasen manuellt. Om en robot gör det jobbet, skulle vi kunna spara en hel del tid, säger Tommy Svenblad.

Klinisk patologi studerar vävnad och celler för att utreda och diagnostisera sjukdomar, framför allt cancer. Till laboratoriet kommer olika sorters prover som prepareras och färgas för att studeras i mikroskop eller digitalt. Det studenterna på Linköpings universitet nu tittar på, är om en robot kan användas för att flytta mikroskopglasen mellan två brickor i steget efter infärgningen.

– I färgmaskinen ligger glasen i en typ av bricka. När det är dags för nästa steg i processen, när glasen ska skannas till digitala bilder, behöver vi byta brickor för mikroskopglasen. Det här momentet tar en eller ett par timmar för oss varje dag, beroende på antal prover. Och det är tid som vår personal skulle kunna lägga på att jobba med mer avancerade arbetsuppgifter, berättar Tommy Svenblad.

Fick träffa studenter
Efter ett möte med East Sweden Medtech där Tommy Svenblad berättade om sina tankar blev han sammanförd med Marie Jonsson, universitetslektor på Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling på Linköpings universitet. Tillsammans med sina kollegor Sanjay Nambiar och Mehdi Tarkian satte hon ihop en grupp studenter från olika utbildningar för ett projektarbete. I september var studenterna på ett första besök på patologen för att sätta sig in i arbetet.

– Det här är första gången vi blev kontaktade av sjukvården för ett rationaliseringsprojekt, säger Marie Jonsson. Normalt sett har jag min tyngdpunkt inom det industriella nyttoperspektivet. Men det här är jättespännande och lärorikt för oss alla, både handledare och studenter. Det skulle vara intressant med fler liknande uppdrag för hälso- och sjukvården för att rationalisera rutinuppgifter så att medarbetarna kan ägna sin tid åt mer meningsfullt arbete.

Välkomnar samarbete
Tommy Svenblad välkomnar också ett utökat samarbete med Linköpings universitet kring liknande uppdrag.

– Från vårt perspektiv vore det givande och intressant, säger han.

I december ska studenterna redovisa sitt projekt. En av utmaningarna är att se om den tilltänkta roboten kan arbeta där det är tänkt på klinisk patologi på Universitetssjukhuset i Linköping. Roboten som studenterna ska programmera är utrustad med två armar och har så kallad innovativ funktionalitet – något som gör det möjligt att samarbeta med människor, exempelvis vid montering av små delar eller flytta små mikroskopglas.

En av de första
Slår allt väl ut kan Laboratoriemedicin i Region Östergötland bli en av de första patologiklinikerna i landet med en plockrobot.

– Inom vår verksamhet finns stora automatiseringsmöjligheter. För precis som många andra delar av vården har vi personalbrist. Ska vi kunna ta hand om morgondagens patienter behöver vi undersöka alla möjligheter som finns till rationaliseringar, säger Tommy Svenblad.